Helena Munktell, med konsten som äkta hälft - Tonsättarinnor del 5

Att förena konstnärlig verksamhet med äktenskap var så gott som omöjligt under 1800-talet och ett stycke in på 1900-talet. Det fick många begåvade kvinnor erfara. Som Helena Munktell Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Helena Munktell förblev ogift. Hennes äkta hälft var konsten, och på det stora hela upplevde hon att kärleken var besvarad.Helena Munktell utbildade sig både i sång och i piano. Hon tog lektioner för de bästa lärarna först i Sverige, sedan i Wien och i Paris, och hon blev en driven pianist. Men i 30-årsåldern tog komponerandet överhanden. Vokal musik låg närmast till för henne, och när hennes sånger framfördes var det ofta hon själv som ackompanjerade. Inte minst i Paris, där hon studerade komposition under vintrarna, var operan en omtyckt konstform. När Helena Munktell under senare delen av 1880-talet började skriva i större former, gav hon sig i kast med operan. Hennes enaktare I Firenze gick över Stockholmsoperans tiljor 1889 och stod sedan på repertoaren under ett par säsonger. Det var första gången en opera av en kvinnlig tonsättare sattes upp på Kungl. Teatern. I Firenze framfördes också i Paris i ett halvprivat sammanhang. Både i Stockholm och Paris fick den fina recensioner. Det talades om succé. Musiken är värd stort erkännande, skrev en kritiker, och lade till lite nedlåtande ”ej minst därför att den härrör av en kvinna”.Del 5 i en serie om 7 av Christina Tobeck.