El flamenco - ”Den svider i blodet som krossat glas”

Ord av poeten Federico García Lorca, året var 1933. I poetiska bilder ville han försöka komma åt och förklara flamencons innersta. El Duende. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Något som vi alla känner men som vi inte kan förklara, sa han. Han berättade om den kända flamencosångerskan – Pastora Pavon – La nina de los peines, Flickan med kammarna – med röst som smält tenn.Hon som sjöng så överväldingande genom sin smärta och uppriktighet.En stor artist, en konstnär. Lorca talar om upplevelser som får blodet att svida som av krossat, pulveriserat glas. Av att hela den vackra inlärda geometrin förkastas, allt faller. Hur vet man om en sångare är personlig? - Det går inte att fuska, säger Pio Herrero i programmet. Det känns. Han är en aficionado, en flamencoälskare. Han sjunger inte själv, spelar inget instrument eller dansar. Han lyssnar, deltar och njuter. Musiken finns i många olika former. Lätta sevillanas, tangos, rumba, bulerías och nattsvarta soleares bland annat. Martinetes som sjungs till slag av smedens hammare. De fasta formerna bevaras från generation till generation. Artisterna dels bevarar och dels förändrar. Legender som Camarón de la Isla, Paco de Lucia, Pastora Pavón har alla tydligt fört konstarten framåt. Inom de fasta ramarna utrycker artisterna fritt sina liv och sina våndor precis som de är. - Det är som att när en annan människa utrycker levnadsvillkoren som de är. Då är de lite lättare att bära, säger Pio Herrero. Man är inte ensam.