Allan Pettersson - Min längtan

När vi läser om, lyssnar på och hör berättas om Allan Pettersson, är det som om han alltid längtar någon annanstans. Bort från barndomens misär, bort från finsalongerna, bort från verkligheten.  Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Försöken under 60- och 70-talen att lansera Pettersson som "proletärtonsättare" vänder han sig starkt emot. "Arbetare? Jag är ingen arbetare. Jag har en utbildning som motsvarar 10 professurer".Någon knegare har aldrig Allan Pettersson varit. Men hans ursprung är underklassen, vilket gör att han aldrig känner sig accepterad i det musikaliska etablissemanget. Och berättelserna från utbildningsåren om att "han inte har där att göra" är många. Han försöker förhålla sig och agera som han tror man bör, men misslyckas alltid. Han förpassas om och om igen till källarvåningen på Skånegatan. En värld han också tydligt lämnat. Vilsen. Det verkar som om det endast är i själva musiken, som han känner sig hemma. Det andra programmet om Allan Pettersson är ett musikaliskt kollage med avstamp i Barfotasångerna där Petterson skrivit både text och musik. Och måhända är det där som själva kärnan till Petterssons utanförskap och längtan beskrivs som tydligast. Med på färden följer Gunnar Källström. Fotograf och filmare som genom sitt arbete med flera dokumentärer om Allan Petterson kom att bli en välkommen vän i familjen. Och Christian Lindberg, musiker, dirigent och tonsättare som inlett en djupdykning in i Petterssons musik och som menar att det med tiden kan visa sig att vi i Allan Petterson har den store symfoniker, likt Finlands Sibelius, som vi i Sverige ofta säger oss sakna.En P2 Dokumentär av Anders Olsén.